|
Den här boken är skriven på uppmaning av en häst. En häst som vägrade förminska sig, eller avstå från sin egen styrka. Den är också tillägnad katten Zanders berättelse. Boken berättar om hans tankar, om människorna och om tiden. Om konsten att glädja sig åt livet och att leva för ögonblicket. ”Tiden är människans största fiende”, sa Zander. ”Ni kan förstå och analysera, ni människor, men ni har glömt hur man upplever det som verkligen är viktigt i livet”. Zander och Tiden handlar om djurs sätt att se på födelse, död och åldrande. Om människans rädsla inför det okända, samt vårt förhållande till tiden. Det krävs mod att lyssna till sin egen historia. Kanske skrämmer det oss, våra möjligheter, det som är utan gräns. Men om allting är ett och samma i Universum, om vi delar alltings minne, då bär vi alla historier inom oss. Då finns det ett gemensamt språk för allt levande. En önskan om att dessa berättelser ska kunna inspirera till fler äventyr och till oväntade händelser finns hos författaren Emelie Cajsdotter som också skrivit boken Alla Kungens Hästar.
The Cat and the Clock. Time is the greatest enemy of humanity, Zander said. You can analyze and make conclusions, you people, he said. But you have forgotten what really matters in this life. If everything is originating from the same source, if all life is connected, then we are sharing our memories with everyone else. And then there is a common language between all living beings.
|
|
Det som styr förhållandet människa-djur och det som gör Cajsdotters bok bitvis plågsam att läsa, är att styrkeförhållandet är så ojämlikt: att dominera är alltid människans roll. Och också i djurens värld är det pengarna som styr – när man läser de här historierna om hästar som fångas, säljs, transporteras hit och dit och knäcks av träning och hårda vinstkrav förstår man mycket väl att författaren fjärmat sig från hästtävlingarnas värld.
|
|
Olika sätt att uppleva och förhålla sig till tid - baserade på frihet eller kontroll, tålmodig utveckling eller stress - går igen i de teman Emelie Cajsdotter diskuterar utifrån sina möten med olika djur. Paralleller dras mellan grundinslagen i livets väv: födsel och död, åldrande och växande. Är kreativitet att ha målet i sikte, men samtidigt bejaka nuet, anknyter det till olika sätt att uppleva tid - hos människor och djur. Cajsdotter, med bred bakgrund inom komplementärmedicinsk djurvård, menar att alla varelser i grunden har ett gemensamt språk och kan lära av
varandra.
|
|
|
|
|
|
|